Innehåll
Christopher Nolans filmatisering av Homeros epos hade svensk premiär den 17 juli 2026 och den är på 2 timmar och 52 minuter den första stora Hollywood-versionen av Odysséen på över sjuttio år. Matt Damon spelar Odysseus, filmen är inspelad helt i IMAX och recensenterna har gett den bland de högsta betygen i Nolans karriär. Samtidigt har en av världens mest ansedda Homeros-översättare sågat manuset. Båda kan ha rätt och det säger något om vad som händer när en myt om att komma hem blir en biofilm.
En hemresa på tio år komprimeras till knappt tre timmar
Odysséen skrevs enligt traditionen omkring 700 före Kristus och omfattar runt 12 000 verser på daktylisk hexameter. Historien i sig är enkel att sammanfatta: efter tio års krig vid Troja tar det Odysseus ytterligare tio år att ta sig hem till Ithaka. Det är i praktiken tjugo år av en mans liv, berättade i en form som skulle framföras muntligt, med upprepningar, sidospår och långa passager där ingenting yttre händer.
Nolan har tre timmar.
Rollistan är stor: Tom Holland, Anne Hathaway, Robert Pattinson, Zendaya och Charlize Theron finns med och Lupita Nyong’o spelar Helena, dotter till Zeus och Spartadrottningen Leda. Ludwig Göransson har gjort musiken, Hoyte van Hoytema står för fotot. Universal distribuerar och premiären lades mitt i juli, alltså mitt i den period då biograferna vill ha sina största titlar.
Det kritiska mottagandet har varit ovanligt varmt. The Guardian gav fem av fem och talade om hissnande ambition och stilkänsla. The Telegraph gav också full pott och kallade den årets film. Variety beskrev den som en storslagen och modig vision, Empire som själva definitionen av ett episkt verk, The Independent som intellektuell, brutalistisk och kraftfull. I Sverige gav Michael Tapper i Sydsvenskan högsta betyg och lyfte fram att filmen är kompromisslös.
Men Emily Wilson, som översatt Odysséen till engelska och tillhör de främsta kännarna av verket, sågade filmen i London Review of Books. Hennes kritik gällde inte bilderna utan orden: manuset kallade hon uselt, språket övertydligt, dialogen humorlös och platt och hon saknade psykologiskt och känslomässigt djup. Hon konstaterade samtidigt att filmen fått fler människor att både gå på bio och läsa eposet.
Där ligger konflikten och den är intressantare än ett betygsbråk. Ett epos som Odysséen bygger inte sin kraft på handlingen. Den bygger den på tvekan, på upprepning, på de stunder där Odysseus tvingas välja mellan att stanna hos Kalypso i en bekväm evighet och att ge sig ut på ett hav som redan dödat hela hans besättning. Det där är svårt att filma. Det är lätt att ersätta med en scen där någon säger vad han känner. En kamera i IMAX-format kan visa ett hav som får salen att vibrera men den kan inte visa tveksamhet lika bra som en hexameter kan.
Hollywood behöver hjältar som utvecklas, myten hade en som uthärdade
Modern film har en inbyggd förväntan: huvudpersonen ska förändras. Vi vill se någon lära sig något, bryta ett mönster, komma ut på andra sidan som en delvis annan människa. Det är en berättarform vi känner igen från allt från superhjältefilmer till framgångssagor.
Odysseus gör inte riktigt det. Han är listig i början och listig i slutet. Det som förändras är inte hans karaktär utan hans uthållighet och priset han betalat. Det är en berättelse om att stå ut, inte om att växa. Just det gör den ovanligt användbar för den som befinner sig i en lång, seg period av livet och ovanligt svår att packa in i en manusstruktur byggd för karaktärsbågar.
Ordet odyssé har kommit att betyda en lång, prövande färd
Ordet odyssé har på många språk kommit att betyda en lång och prövande färd och det är knappast en slump. Berättelsen har överlevt 2 700 år för att den beskriver något som fortfarande händer: du lämnar något, du tänker vara borta en kort tid och sedan tar det tio år att hitta tillbaka. Ibland till en plats, ibland till dig själv.
Om filmen fungerar som ingång är det bara bra. Wilson har rätt i att den fått folk att läsa. Eposet är public domain men nyare svenska översättningar har upphovsrättsskydd, så du hittar dem på biblioteket snarare än gratis på nätet. Läs några sånger i taget istället för att beta av det. Det är skrivet för att höras högt, i portioner, med pauser emellan.
Det du får som filmen inte kan ge dig är långsamheten. De sidor där Odysseus sitter på en strand och gråter utan att någonting händer. Det är där berättelsen liknar verkliga omstarter mest och det är precis den delen som en biograf med begränsad speltid måste klippa bort.
Se filmen. Läs sedan boken, långsamt. De gör olika saker och du behöver båda.
