14 november 2008

Köp inte den här boken! Mitt år med köpstopp

Köp inte den här boken! Handlar om Ann-Christins köpstopp och är en sammanställning av hennes bloggtexter under året.

Utmaningen, att bara handla det nödvändigaste är både intressant och relevant i dessa köphysteriska tider. Det är också kul att Ann-Christin är ganska vanlig, hon storhandlar, dricker vin och har bil.  Därmed är hon lätt att identifiera sig med, hon är som alla andra.

För den som är mer inbiten miljövän kan dock hennes köpstopp kännas lite märkligt, då hon har stor vånda över små inköp men inte tycks bekymra sig nämnvärt för att hon använder bil för allt från källsortering till helgutflykter. Dessutom flyger hon till Shanghai med jobbet utan att fundera över flyget och de många ton koldioxid som den resan orsakar.

Trots sin vanlighet är Ann-Christin mycket kunnig och insatt i frågor om konsumtion och hållbar utveckling, eller så blir hon det efter hand. Boken är fylld av små anekdoter och sammandrag från tidningar och bloggar och blir därför ett roligt tidsdokument där den som är inne i miljöbloggvärlden känner igen mycket (t.o.m. Asfaltblomman nämns där!).

Ofta förundras jag som också är småbarnsmamma hur mycket tid hon verkar ha för att blogga, själv hinner jag bara med att blogga någon/några gånger per vecka.

Frågan är dock vad syftet med Ann-Christins köpstopp är. Hon blev inspirerad av Judith Levines bok med samma tema (My Year Without Shopping) och bestämde sig ganska snabbt för att genomföra projektet. I boken/bloggen beklagar hon sig flera gånger om att det inte är särskilt roligt med köpstopp, men med några undantag genomför hon det ändå.

Miljö- och rättviseskäl är tydligt en orsak. Själva utmaningen, att omvärdera livet är förmodligen en annan orsak. Ungefär i mitten av boken börjar det dock hända något som ger det hela en annan och inte oväsentlig mening.  Ann-Christin blir uppringd av media. Det blir tidningsartiklar, radioreportage och tv-program. Ann-Christin blir utnämnd som inspiratör i tidningen Dagen och får skriva flera krönikor. I boken beskrivs detta lika sakligt som allt annat, med något tillägg om att det är "kul".

Mer får man inte veta och jag börjar undra om Ann-Christin hade några tankar på att bli "kändis" eller var det bara något som hände? Hur känns det för henne? Blir det en sporre som kan uppväga det tråkiga i att inte köpa saker? Självklart blir detta ett sätt att nå ut, men det blir ju också något mer i dessa tider då mediakändis är något av det finaste man kan vara.

Det hade varit roligt om Ann-Christin hade resonerat kring detta i boken. Hur kändes det att bli känd och vad betyder det?  De andra som har köpstopp efter Ann-Christin kommer inte bli lika kända. Är det då värt att ha ett köpstopp om ingen ser det, är det överhuvudtaget meningsfullt konsumera mindre om man inte bloggar om det?

I sin helhet vill jag vill varmt rekommendera denna bok till alla som är inblandade i den nya tidens miljö- och konsumtionsdebatt, både som källa till inspiration och som en tidsmarkör. Jag känner också igen mig i Ann-Christins våndor, kring köpandet. Det kan också gälla ekokläder, idag finns det massor av vackra sådana och då gäller det att ha tungan rätt i mun och inte köpa det man faktiskt inte behöver...