Tillväxtfrågan ur ett genusperspektiv

Precis som så många andra i min bekantskapskrets har jag läst Tim Jacksons bok "Välfärd utan tillväxt" och jag har frågat mig själv vad jag egentligen har att tillföra i en debatte där så många redan deltar.

Så kom jag på det när jag deltog i en facebook-tråd startad av anarkofeministen Ingrid Engarås. I sin uppdatering undrar hon vad den fjärde vågens feminism kommer att handla om.

Tredje vågens feminism omfattar inte bara kvinnor. Denna rörelse diskuterar vad kön egentligen är ifrågasätter begreppet. Den ifrågasätter också normen kring heterosexualitet. Därför handlar den tredje vågen också om förtryck mot hbt-personer. Kanske omfattar den allt som säger att vita heterosexuella män är normen i värld där så många har annan hudfärg än vit, annan sexualitet och tillhör ett annat kön.

Vad kommer den fjärde vågens feminism att handla om då?
Jag tror att den kommer att handla om tillväxtfrågan. I ett samhälle där konsumtion är målet blir också målet för jämställdheten att alla ska producera och konsumera så mycket som möjligt. Det innebär att lönearbete är normen och det som hyllas - vilket även avspeglas i den första, andra och tredje vågens feminism. Kanske i synnerhet i den andra vågens feminism som i praktiken också har varit en del i samhället utveckling mot ökad produktion och konsumtion. Vi skulle ju inte klara att producera så mycket som vi gör idag om kvinnorna inte deltar.

Forskaren Christer Sanne har i boken "Keynes barnbarn" visat att vi arbetar betydligt mer idag än för 50-60 år sedan och betydligt mer än man vad man trodde på den tiden då det fanns en förhoppning att automatiseringen skulle befria oss från arbete.

I den tredje vågens feminism diskuterar man normer och vill bryta flera av dem, men man ifrågasätter inte konsumismen som norm.
Gör vi som Tim Jackson föreslår, dvs skapar oss en "ekologisk ekonomi" innebär detta visserligen många nya arbetstillfällen vad gäller att ställa om till förnybar energi etc, men han avvisar ändå tanken på ekologisk omställning som tillväxtmotor. Jackson ser inte "keynesism" eller den politik som Göran Persson formulerade i tankarna kring "det gröna folkhemmet" som ett sätt att rädda världen. Att låta en grön omställning vara en tillväxtmotor gör nämligen att vi fortsätter i samma onda spiral. Vi jobbar lika mycket (om inte mer). Kanske skaffar vi oss miljöbilar, men ökad tillväxt och därmed förbättrad ekonomi gör att vi kör mer bil och miljövinsten äts därmed upp.

Tillväxten kräver ju att vi hela tiden konsumerar mer och det är svårt att göra det genom en absolut frikoppling, dvs. att producera mer utan att tära på naturresurserna. Ett exempel på detta: jag köper en miljöanpassad tjänst, t.ex. massage, men vad gör massören för pengarna hon tjänar? Saknas ekologiska gränser för ekonomin, kan hon köpa en flygresa för pengarna hon tjänar och då kommer mitt förmodat miljövänliga köp ändå leda till miljöförstöring. Dessutom kanske krämen hon använde under massagen är importerad från Kina och mycket omiljövänlig.

Det är enklare med relativ frikoppling som innebär att min bil drar mindre bränsle och producerades med mindre miljöpåverkan, men erfarenheten visar som sagt att tillväxten ändå leder till att vi då åker mer bil eftersom vi har mer pengar att åka bil för.

Enligt Jackson behövs därför ekologiska ramar för ekonomin, gränser för vad vi får släppa ut helt enkelt. Inom dessa gränser kan vi satsa på företag och utbyggnad av den offentliga verksamheten som inte är tillväxtbaserad.

Dessa gränser kommer dock att förändra oss och vårt samhälle. I ett samhälle som inte strävar mot tillväxt finns det goda skäl att lönearbeta mindre. Minskad konsumtion kommer också att frigöra tid för annat, till exempel socialt umgänge - och inte minst umgänge med våra barn. Detta skulle mycket väl kunna leda till en ny "hemmafruism", det vill säga att kvinnorna stannar hemma med barnen. Tecken i tiden finns, journalisten Marina Nilsson har till exempel skrivit boken Hemmafru 2.0 som handlar om att det idag på nytt är status att vara hemmafru och att baka sitt eget bröd.

Det är ju i och för sig bra. Jag älskar att baka bröd och pyssla med saker hemma. Delar av hemmafruismen är ju också ekologiskt hållbar, såsom att odla egna grönsaker och lappa och laga. Sedan finns det annat som är mer tveksamt, till exempel att göra egna cupcakes eller köpa hem en massa "hemmafruaccessoarer" (rutiga dukar och röda pelargoner etc). I dagens konsumistiska samhälle blir också hemmafruismen mest en kuliss där stressade kvinnor köper cupcake-mix för att hinna skapa den rätta hemmafrulooken. Eller så tillhör de en liten överklass som inte behöver jobba.
Men om vi lyssnar på Jackson och ställer om på riktigt, DÅ är det otroligt viktigt att vi startar en fjärde vågens feminism.

Även männen måste få vara hemma och njuta av att baka och städa. Om det tidigare har varit status att lönearbeta på kontor, måste vi se till så att det blir status att virka eller städa sitt hem. Då kommer nog den gröna omställningen att rulla på av sig självt! Blir det status på riktigt kommer männen att vilja pyssla hemma. Allra viktigast är det att det blir status att vara med sina barn. Idag tillbringar många barn 10 timmar om dagen på dagis/skola. Det är för långa arbetsdagar för små barn. Jag hoppas det både blir ekonomiskt möjligt och inte minst hög status, för både kvinnor och män att hämta barnen tidigare. Där finns det mycket att göra för den fjärde vågens feminister!