Tillbaka till ursprunget

Det är som om jag har två delar inom mig själv. En som tror på teknik och framsteg och en annan som bara längtar till rötterna. För ett tag sedan läste jag Lasse Bergs bok, "Skymningssång i Kalahari". Jag har även läst hans förra bok "Gryning över Kalahari" och är djupt fascinerad av dem. Genom att tala med forskare och leva tillsammans med bushmen har Lasse funnit att vårt biologiska och historiska ursprung inte handlar om våld, osämja och hierarkier.   Forskning visar på att mänskligheten före dess att vi brukade jorden levde i små jämlika grupper som inte brukade våld. Tvärtom. Det var otroligt viktigt att hålla sams för att överleva. Inte heller var det en tillvaro av stress och hårt arbete som idag eller när vi var bönder. Nej, då arbetade vi ca 4 timmar om dagen och sedan ägnade vi oss åt att umgås med våra barn, berätta historier och skratta och prata. I frid och ro.

Sedan kom skymningen när vi började äga, bruka jorden och organisera samhällen. Redan i tidiga stenålderskulturer där jorden brukas förekom våld och även kannibalism. Idag lever vi bättre på många håll, samtidigt som vi håller på att sågar av den gren vi sitter på. Den som har läst eller sett dokumentärer om Påskön kan lätt dra paralleller till vår tid. Där höll kulturen på att duka under pga statusjakt när folk tävlade om att göra de största stenskulpturerna och högg ned alla träd för att använda som "hjul" till skulpturerna. Sedan gick det inte att odla och inte heller att göra några båtar för att lämna ön. Lika ensamma tycks vi vara på vår planet i universum där oändliga hav av rymd skiljer oss från nästa beboeliga planet.

Vi måste alltså ta oss samman här på jorden och sluta med vår statusjakt. Kan vi lära något av Kalaharis bushmen? Lasse Berg hoppas att vi kan snacka oss ur situationen, men han tror inte att vi kan återvända till en nomadtillvaro, därtill är vi för många.

Men det finns dem som tror att en återgång är enda chansen. "The Dark Mountain Project" är ett sådant exempel, en rörelse som bara väntar på kraschen och laddar för ett nytt samhälle på en helt annan teknisk nivå, ett samhälle som många troligen inte kommer att få uppleva om den kraschen kommer eftersom många inte kommer att överleva den. Det "Vildväxande kollektivet" gör samma sak i Sverige, de väntar på Fimbulvintern och det som sedan ska uppstå, den nya världen. Där vill dessa anarko-primitivister lära sig leva i naturen som man gjorde före jordbruket.

Själv fascineras jag djupt av dessa tankar, trots att jag annars ofta förespråkar IT-lösningar och grön teknik. Rent förnuftsmässigt förstår jag också att det är svårt för så många människor som finns idag att leva på stenåldersvis. Ta bara det här med kosten, stenålderskost som består av kött, nötter och grönsaker är inte direkt någon hållbar lösning på bred front.

Men i sommar vill jag låta tankarna fara och läsa mer om vårt ursprung (måste erkänna att jag har tillhört dem som gillade Grottbjörnens-folkserien mycket). Jag vill springa barfota i skogen, tända lägereldar och lyssna till trummornas dunkande när nätterna är ljusa och magiska.

Ha en fin sommar!