Klimatfrågan ett "super wicked" problem

Igår besökte jag för första gången Ingenjörer för miljöns "MiljÖl" på hotell Hilton vid Slussen. Utöver att träffa gamla trevliga bekanta lyssnade jag till meteorologen Martin Hedbergs intressanta föredrag om klimatet som ett "super wicked" problem. Han vände sig till oss ingenjörsrollen och jämförde klimatfrågan med mekaniska problem som har en lösning. Det som ingenjörer av tradition arbetar med (och som känns ganska främmande för undertecknad). Fast klimatfrågan är inte släkt med Newtons mekanik utan är ett kaotiskt problem, därför är det också ett "super wicked" problem.

Kanske saknar det lösning, eller så krävs övergripande lösningar i alla våra samhällssytem. Problemet är att vi är oense om lösningarna. Dessutom är det svårt att engagera människor i klimatfrågan. Våra hjärnor kan visserligen hantera faror men vår natur gör att vi bäst hanterar faror som kommer snabbt och plötsligt och som gärna beror på att någon angriper eller förolämpar oss, som till exempel terrorister. Det gör inte klimatfrågan, den är diffus och långsam.

Frågan är hur vi ska göra, tänk om det inte finns någon lösning? Martin presenterade dock några stycken, en av de tristare var s.k. kallad geo-engineering där vi försöker mixtra tillbaka klimatet till att inte bli så varmt genom att skapa ett molntäcke över jorden. Bieffekterna är dock många, till exempel att vi inte mer får se solen och leva med en ständigt grå himmel. Jag hoppas verkligen att det inte är där vi hamnar utan att vi snabbt lär om och ser till att göra oss koldioxidoberoende. Fast frågan är hur när intresset är så pass ljummet? Detta är vår stora fråga i miljörörelsen? Hållbar livsstil kan inte bli en fråga för en liten konsumentgrupp som kallas super-greenies, den måste omfatta oss alla.