Kan hållbarhetsfrågan bli det som överbrygger skillnaderna mellan Solsidan och Knohult?

Igår läste jag Bengt Ohlssons långa reportage om Juholtland. Det var en bitvis lysande och ganska pessimistisk skildring av Sverige idag där medelklassmänniskorna glatt går med i facebookgrupper för jämlikare skolsystem men i praktiken inte drar sig för att göra ett "handjobb" på skolhandläggaren för att få barnen att hamna i "rätt skola" - den pursvenska sorten. Det handlade om klyftan mellan Solsidan och Knohult. Om en växande medelklass som gör att för att få vara lite finare än de andra, om det så bara handlade om skillnaden 51-49.

Även DN:s ledarsida handlade mer indirekt om detta, frågan var hur Juholt ska få den växande urbana medelklassen, Solsidan-Sverige, att rösta på S. Även Juholt själv använder sig Solsidan i sitt tal och säger sig själv vara en Åsa-Nisse, en Knohultare, Solsidans antites som består av alla dem som bor utanför storstaden och som lever mer på "skuggsidan" av Sverige. Eller de som inte tittar på Mad Men. Sverige har fått två motpoler där intresse står mot intresse, avdrag mot bidrag, skatter mot omsorg.

Samtidigt händer det helt andra saker därute i världen. Oljepriserna stiger, bakom kulisserna talas det om att oljetoppen kanske har varit här. Nicole Foss som kommer hit i dagarna tror att en STOR finanskris är på väg. Ekosystem håller på att brakar samman. Det finns många tecken på att de råvaror vi idag är beroende av faktiskt håller på att minska.

Får detta politiska konsekvenser? Ja, det får det på sikt även om vi inte märker mycket av det här i Sverige än. Ekonomen Nicole Foss varnar i tidningen Effekt att dessa kriser kan få allvarliga sociala konsekvenser eftersom vi kan komma att tvingas att skära ned på den välfärd vi har idag. Samtidigt säger tillväxtkritikern Tim Jackson att det behövs en stor offentlig sektor för att skapa ett samhälle som är mindre beroende av en hög konsumtion och materialförbrukning.

I Tyskland vann de Gröna en storseger igår. En delstat stor som Sverige styrs nu av det gröna partiet och även i Sverige ökar Miljöpartiet hela tiden. Miljörörelsen må vara i minoritet men det bubblar av nya idéer och tankar, böcker skrivs om hur vårt nuvarande ekonomiska system kan ändras och företag med gröna grundtankar startar. Men märks det hos Juholt eller Reinfeldt?

Inte mycket. Båda är rörande överens om tillväxten är Socialdemokraterna och Moderaterna tycks det. Socialdemokraterna har till och med T-ordet med i sin nya slogan (Nystart för tillväxt och rättvisa). Det är klyftan  mellan Solsidan och Knohult som allt handlar om. Men är det klyftor vi ska ha? Är det inte till för att överbryggas? Frågan är om något kan få Solsidans glassiga människor med Mad Man-boxar och designmöbler att känna samhörighet med Knohults invånare (här kan jag inte ens skriva några epitet utan att känna att jag är fördomsfull).

Varför inte försöka med världens tillstånd? Det angår oss alla. Om ekosystemen kollapsar blir det problematiskt för oss alla på sikt, även om Solsidanfolket kanske kan köpa sig fria en tid genom att flytta till behagligare platser.  Men om oljan tar slut kommer det ha konsekvenser även för Solsidans bilpark. Kanske kan hållbarhetstanken förena och skapa en känsla av gemenskap och få oss att hitta strategier för att överleva på den här planeten.