6 januari 2009

Fria själar av Nina Björk

Jag brukar följa Nina Björks krönikor i DN eftersom hon ofta sätter ord på mina egna mer luddiga tankar. Hennes texter är vassa och genomtänkta, enligt mitt tycke är hon en betydligt mer intressant feminist än till exempel Maria Sveland, vars resonemang jag finner vara ganska ytliga. Till skillnad från Sveland och andra feminister visar hon på att kön faktiskt inte bara är en social konstruktion att bortse ifrån. Även om ett fåtal transpersoner lever i ett gränsland tillhör de flesta av oss ett kön och det formar oss, vare sig vi vill det eller inte. Då tänker jag inte på yttre attribut som höga klackar eller slipsar, utan på erfarenheter av den manliga eller kvinnliga kroppen.

Att könet formar oss, liksom andra erfarenheter, behöver dock inte betyda att vi försöker förneka könet. Vi behöver inte heller betrakta ett visst kön, en ras eller en sexuell läggning som något sämre. Genom att som feminist förneka erfarenheten av att vara till exempel kvinna och bara vilja bli betraktad som "människa", hamnar man lätt i den manliga normen om vad en "människa" innebär, eller den liberala normen - fri och obunden.

Björks läsning av Victoria Benedictssons texter visar hur Benedictsson vill förneka sin erfarenhet av att vara kvinna. Inte för feminismens skull, men för liberalismens. I klassiska liberalideologiska verk av Mill och Locke ser Björk hur den patriarkala dogmen som rådde tidigare ersätts av den liberala ideologin där alla är "fria själar", med fri rätt att själva välja sitt liv. Likaså är människan frigjord från naturen och dess resurser, enbart prestationen är viktig.

När man läser Björks läsning av texterna blir man först lättad av att liberalerna kastar patriarkatet överbord, men sen blir man oroad. Hierarkierna finns fortfarande kvar, människor säljer istället sin kropp, men förväntas nu göra det av fri vilja.

Vad har detta egentligen med miljöfrågor att göra. Björk skriver själv att hon kopplat ihop sina tankar till klimatfrågan. I en krönika i DN målar hon också upp en bild av businessklassresenären, affärsmannen som "fri och obunden" flyger bland molnen. Samtidigt som han släpper ut flera ton koldioxid.

Björks tes är att vi alla är bundna, till varandra och till naturen. Det man kan invända mot i hennes avhandling är frågan om hur bundna vi är, är våra öden bestämda från början, eller har vi någon form av frihet? (det hoppas jag). Man kan också fundera på vad som är alternativet till liberalismen. Knappast socialismen, men det är å andra sidan inte Björks mål att formulera alternativet.

Jag läste Naomi Kleins bok "No Logo" när den kom ut och den stora frågan var uppenbar; om nu alla kläder och prylar produceras under hemska villkor, vad ska vi då köpa när vi måste ha nya kläder? Hon gav inga svar. Men frågan bar jag och fler med oss. Idag finns det som känt rätt gott om schysta kläder, tack och lov!

Nina Björk ger inga svar, men hon har en viktig poäng som både feminister och miljövänner bör ta till sig. Svaren får vi nog komma på själva.